Påfugl

Asiatiske dyr

Fugle

Påfågeln är en av de största arterna inom hönsfåglarna och har en kraftig och ståtlig kroppsbyggnad. Trots sin imponerande längd och den praktfulla stjärten är den en skicklig flygare. När kvällen faller söker den sig upp i trädens kronor för att övernatta.

Det är framför allt hanen som väcker uppmärksamhet med sina omkring 150 stjärtfjädrar. Hanens stjärt är inte fullt utvecklad förrän vid tre års ålder och varje år tappar han alla sina stjärtfjädrar för att sedan under vintern växa nya ut, redo att visas upp under nästa parningssäsong. Honan är betydligt mer diskret i sina färger och saknar den långa, färgsprakande stjärten. Påfåglar lever i mindre grupper, oftast med en hane och tre till fem honor. När det är dags att häcka bygger honan sitt bo på marken, väl gömt bland löv och tät växtlighet där äggen och ungarna får skydd.

Under parningstiden lyfter hanen upp och breder ut sina stjärtfjädrar som en enorm solfjäder och vibrerar dem för att imponera på honorna. Hanen kan också ge ifrån sig ett kraftfullt, högt jamande skrik som hörs över långa avstånd. Lätet fungerar som en effektiv varningssignal vid fara; för både den egna gruppen och andra djur i närheten. Vilt lever påfågeln i skogsområden i Indien, Pakistan och på Sri Lanka. Den har även introducerats i parker och botaniska trädgårdar runt om i världen, där den uppskattas för sin skönhet och sitt karaktäristiska uppträdande.