Den afrikanska vildhunden lever i Saharas öken, i snön på Kilimanjaro eller på den trädbevuxna savannen. Vildhunden kan prata med andra vildhundar genom ett läte som mer påminner om ett fågelkvitter än ett hundskall. En vildhund behöver äta 4 kilo kött om dagen för att klara sig. I dag lever de flesta vildhundarna i Östafrika och Sydafrika.
Ingår i EEP
Den afrikanska vildhunden är som namnet avslöjar - ett av våra hunddjur. Det är dock det hunddjur som avviker mest från andra hunddjur (andra hunddjur kan vara vargar, prärievargar, sjakaler, rävar, mårdhund, skogshund med flera). Vildhundar lever oftast på den trädbevuxna savannen i Afrika, men de kan förekomma på så skiftande ställen som i Saharas öken och i snön på Kilimandjaro på 5600 meters höjd. Ett afrikanskt land som har en relativt stor population av de utrotningshotade vildhundarna är Zimbabwe.
Beteende
Vildhunden är ett mycket socialt djur. De lever vanligtvis i flockar som kan bestå av omkring 20 individer, men det förekommer att de är så många som 60 stycken! För att man ska veta sin plats, finns en rangordning i flocken. Det finns en rangordning för honorna och en för hanarna. Aggressiviteten mellan flockmedlemmarna är liten och de försvarar inga revir mot andra vildhundsflockar. Vildhundens stora runda öron används till att signalera till andra vildhundar. De har också många läten, bland annat pratar de med varandra med ett kvittrande ljud som mer påminner om fågelkvitter än hundskall. I flocken jagar, vilar och förflyttar sig hundarna. Flocken består av ett avelspar som producerar ungar, samt vuxna flockmedlemmar som hjälper avelsparet med ungarna. En vildhundsflock måste bestå av minst sex djur, annars klarar man inte att jaga framgångsrikt och man klarar inte heller att föda upp sina ungar. Djuren är alltså mycket specialiserade på flockliv!
Det är den dominanta honan som får ungar. Hon väljer först ut var lyan ska vara och sedan föder hon ungarna där. En hona kan få mellan 6-16 ungar per kull. Ungarna stannar i och omkring lyan de första 12 levnadsveckorna och från början är mamman med dem i lyan. När de blir lite äldre följer mamman med ut på jakt med övriga flocken och då stannar andra flockmedlemmar, så kallade hjälpare eller barnvakter, kvar och vaktar ungarna. Övriga flockmedlemmar tar med mat tillbaka till ungarna efter en lyckosam jakt. Flockens storlek påverkar dödligheten hos ungarna. Om flocken är stor och man kan ha flera hjälpare, alltså andra vuxna djur som hjälper ungarna förutom mamman, så är oftast överlevnaden högre hos ungarna. När valparna blivit könsmogna, så stannar oftast hanar som fötts i flocken kvar, medan honorna utvandrar och skaffar egna revir. Resultatet blir att det är 2-3 hanar på varje hona i flocken.
Arten är en högt specialiserad flockjägare på mellanstora antiloper såsom impala, Thomsongasell, springbock och kudu. De kan ta större djur som gnuer och bufflar, men det är sällsynt att de dödar så stora djur. Den afrikanska vildhunden är ett av Afrikas mest effektiva rovdjur. De jagar i gryning och skymning, men de kan också utnyttja fullmånens sken till sina jakter. Jakttekniken är enkel. Hundarna springer efter bytet och tröttar ut det under jakten på flera kilometer. Sedan dödas bytet av att hela flocken sliter det i stycken. Ensamma hundar har därför svårt att döda sina normala bytesdjur. Förutsättningarna för att vildhundar ska överleva är att de har stora jaktområden med gott om byten och helst inga lejon som är den "naturligaste" dödsorsaken för vildhundar, om man inte räknar med människan. Man har dock sett att sjuka och gamla djur tas omhand av övriga flocken tills de har återhämtat sig. En vildhund behöver äta ca 4 kg kött varje dag ute i naturen.
Våra djur och anläggningar
Vi har för närvarande två systrar som heter Kalifa och Lisha. De kom till oss från Borås Djurpark sommaren 2006. De är från början födda 2001 i en djurpark som heter Artis Zoo och som ligger i Nederländerna. De går i Parken Zoos gamla anläggning för gepard, och som är mycket bra även för vildhundar. Då vildhundar vill kunna sträcka ut i en lång språngmarsch, passar det specialbyggda hägnet utmärkt. Hägnet är avlångt och gjort för djur som vill kunna sträcka på benen, men som inte klättrar speciellt bra. Dessa egenskaper är samma för både gepard och vildhund.
Bevarande
Den afrikanska vildhunden klassa i IUCN:s (Internationella Naturvårdsunionen) röda lista över hotade djurarter som starkt utrotningshotad. Den är utrotad i Västafrika och kraftigt reducerad i Centralafrika och nordöstra Afrika. Den största populationen finns i Sydafrika och i den södra delen av Östafrika.
Populationsstorleken fortsätter att minska på grund av konflikter med människan, sjukdomar som de får från tamdjuren (till exempel valpsjuka) och miljöförstöring. År 2006 beräknas det att det fanns kvar ca 3000 vildhundar i hela Afrika. Det är människan som är vildhundens största hot, främst genom att man jagar dem intensivt, de fastnar i snaror och fällor, de blir överkörda och de får sjukdomar såsom rabies av våra tamhundar. Eftersom de är ett socialt djur, kan förlusten av en familjemedlem få förödande konsekvenser för hela flocken, speciellt om det är den dominanta honan eller hanen som dör.
Sedan 1992 är därför den afrikanska vildhunden ett bevarandeprojekt inom EAZA (European Association of Zoos and Aquaria). Idag finns det mer än 200 vildhundar i över 40 europeiska djurparker.
Stöd gärna vårt arbete med forskning på vildhundar, plusgiro: 27 09 70-7. Märk ditt bidrag "Vildhundar". Vildhundarna tackar för Ditt bidrag!
