Ringsvanslemur

Apor och lemurer

Med sin karaktäristiska svart- och vitrandiga svans är nog ringsvanslemuren, eller kattalemuren som den också kallas, den mest kända av lemurerna. Det är även den av lemurerna som tillbringar mest tid nere på marken och de lever i stora grupper med lika många honor som hanar, där honorna är de som bestämmer.
De använder svansen men även många olika läten för att kommunicera vilket gett dem namnet kattalemur då de bland annat kan spinna som en katt. Man ser ofta ringsvanslemurer sitta i en yoga-liknande skräddarposition och sola magen tillsammans och när de sover stoppar de ofta in nosen mellan bakbenen och lägger upp den långa svansen på ryggen.

Namnet lemur kommer ifrån det latinska namnet för spöke eller ande. Det finns drygt 20 arter av vad vi kallar just lemurer men till familjen lemur räknas drygt 100 olika arter. Antalet kända arter inom familjen har fördubblats under de senaste 25 åren. Idag är ca 90% av arterna inom lemurfamiljen hotade av utrotning och det största hotet är skogsavverkning och illegal jakt. Trots att ringsvanslemuren är väldigt anpassningsbar och kan leva i många olika habitat och äta olika sorters mat så minskar de i antal på grund av att den orörda naturen på Madagaskar fragmenteras. De jagas även för köttets skull och fångas in och säljs som husdjur.

Parken Zoo deltar i det europeiska avelsarbetet, EEP, som syftar till bevarande av arten.

CITES A

In situ – bevarande på plats

För att bevara hotade djurarter, och hindra dem från att dö ut, krävs insatser på flera håll i kedjan. I djurparken kan vi bidra med avelsarbete och forskning för att skapa en genbank och samtidigt lära oss mer om artens beteenden och behov. Bevarandearbete i djurparker benämns ex-situ, vilket betyder att arbetet bedrivs på annan plats än i djurartens hemområde. Det görs även bevarandeåtgärder in-situ, alltså på plats i området där arten lever eller har levt tidigare.