Idag lever nästan alla pungdjur i Australien eller Nya Guinea men för några tiotals miljoner år sedan var de spridda över hela världen. Detta var innan de så kallade äkta däggdjuren utvecklades. Idag har däggdjuren erövrat världen genom att antingen äta upp pungdjurens föda eller på annat sätt konkurrera ut dem. I Australien och Nya Guinea skedde inte detta, eftersom dessa två stora öar redan var skilda från fastlandet vid den tiden. Rödhalsade vallabyer lever ofta ensamma ute i naturen, men samlas i stora grupper när de äter på grässlätterna. Den rödhalsade vallabyn är trots sitt australiensiska ursprung inte särskilt känslig för kyla. Här på Parken Zoo får de året om själva bestämma om de vill vara inne eller ute – och de väljer oftast att vara ute, även när det är snö! Ungarna är bara några centimeter långa när de föds. De klättrar upp till mammans magficka där spenarna finns och där tillbringar de sedan ungefär nio månader innan de lämnar sin trygga plats. Ungarna fortsätter dia tills de är 12–15 månader. Idag räknas inte den rödhalsade vallabyn som utrotningshotad men den är skyddad i alla stater i Australien. I övrigt bedrivs inget särskilt bevarandearbete för arten.
Vetenskapligt namn | Macropus rufogriseus |
Storlek | 1 m hög |
Vikt | 15-25 kg |
Föda | Gräs, blad och örter |
Dräktighetstid | 35 dygn |
Antal ungar | 1 st |
Livslängd | ca 15 år |
Livsmiljö | Busk- och skogsmarker |
Utbredning | Sydöstra Australien |
Levnadssätt | Ibland ensamlevande men ses ofta i mindre grupper, ibland även i stora grupper på öppna gräsmarker |
Klass | Däggdjur (Mammalia) |
Ordning | Fåframtandade pungdjur (Diprotodontia) |
Familj | Kängurudjur (Macropodidae) |
Art | Rödhalsad vallaby (Macropus rufogriseus) |