Möt hjorten som klättrar i träd! Den sydliga pudun lever på upp till 1700 meters höjd på Andernas bergssluttningar i södra Chile och Argentina där luktfuktigheten är hög. När en sydlig pudu blir rädd, skäller den först och flyr sedan i sicksack. Parken Zoo har en aktiv roll i bevarandeprojektet på sydlig pudu, vars livsmiljö hotas av människan.
Ingår i EEP
Pudun är världens minsta hjort med en mankhöjd på 40 cm och en vikt på drygt 10 kg. När de föds väger de runt ett kilo, alltså som ett mjölkpaket! De är rödbruna till färgen, men kiden föds prickiga. Den prickiga färgen är ett bra kamouflage när ungen ligger och trycker i vegetationen. Det finns två arter av pudu, sydlig pudu och nordlig pudu. Den sydliga pudun lever på upp till 1700 meters höjd på Andernas bergssluttningar i södra Chile samt ett litet område i Argentina. I dessa bergsskogar är det hög luftfuktighet och det kan bli flera minusgrader på nätterna.
Pudun är selektiv gräsätare, vilket innebär att de betar inte bara gräs, utan plockar också åt sig olika örter, blad, bark, skott och frukter som de tycker om. En pudu klarar sig långa perioder utan att dricka, eftersom de får i sig tillräckligt med vätska genom födan.
Pudun blir könsmogen redan vid 1/2 upp till 1 års ålder. De är dräktiga i 7 månader. Som hos de flest hjortdjur föds bara en unge i taget. När det inte är parningstid lever pudun helst själv. Det är lite ovanligt eftersom de flesta hjortdjur annars lever i flock. Om en pudu blir hotad, skäller den till för att varna, och sedan flyr den i sicksack. Eftersom de är så små har de inga problem att ta sig fram i tät vegetation. Djuren har också mycket bra balans och kan klättra på trädstammar som inte är för höga. De formar gångsystem inne i vegetationen, något som också gör det svårare för rovdjur att få tag på dem.
Pudun är utrotningshotad beroende på att människan flyttar in i området och förstör djurens livsmiljö. Pudun är med i Europeiska Djurparksföreningens bevarandeprojekt. Parken Zoo är aktiva i bevarandearbetet på sydlig pudu.
