Kubakrokodilen är en skicklig höjdhoppare i vatten. Den blir vanliga cirka 3,5 meter lång, lever mest på fisk och sköldpaddor i träskmarker och sötvattensområden. Krokodilen räknas till en av de mest agressiva krokodilarterna och även en av världens mest utrotningshotade på grund av miljöförstöring och illegal jakt.
Numera finns kubakrokodilen bara på ett par platser i världen, nämligen Zapataträsket i Matanzas provins på Kuba, samt ytterligare en liten population utanför Kubas fastland, i Lanierträsket på ön Isla de la Juventad. Kubakrokodiler föredrar att leva i träskmarker och sötvattenområden. Den räknas som en av de allra mest aggressiva krokodilarterna och den är också känd för att kunna hoppa mycket högt rakt upp ur vattnet.
Man känner igen kubakrokodilen på att den har ett kort, brett huvud, en märkbar benkam bakom ögat och stora fjäll på benen. Den har också gula och svarta fläckar på kroppen. Den lever mest på fisk och sötvattenssköldpaddor som finns i hela området där krokodilen naturligt lever. De platta, ganska breda tänderna bak i krokodilens mun är anpassade till att kunna knäcka skalet på sköldpaddorna, så krokodilerna kommer åt det goda köttet. De förstorade, kraftfulla tänderna som sitter nära fronten på munnen förvånar dock zoologerna, då de inte verkar ha något speciellt syfte. Men tittar man på fossiler av kubakrokodiler kan man finna en trolig förklaring. I förhistorisk tid fanns en marklevande myrslok som levde i samma område som kubakrokodilen. Den kunde bli stor som en björn och även om den var växtätare, så hade den kraftfulla klor och vassa tänder. Den var antagligen ett omtyckt byte för kubakrokodilen och för att kunna klara av att ta detta starka byte, behövde krokodilen ha de förstorade framtänderna. Man har hittat mycket benrester av krokodiler och myrslokar tillsammans, och också benrester från myrslokar med märken efter krokodiltänder - ett tecken på att krokodilen jagade detta stora däggdjur.
Kubakrokodilen har också andra anpassningar för att kunna jaga på land: muskulösa ben med ganska korta fötter, vilket gör att de lätt kan ta sig omkring uppe på marken. De rör sig också mycket mer upprest än de flesta andra krokodilarter.
Förr i tiden kunde man hitta exemplar som mätte upp till fem meter i längd, men nu är det sällsynt att man ser individer som är längre än tre och en halv meter. Det beror på att krokodildjur växer hela livet och det är endast mycket gamla djur som kan bli så långa. Tack vare illegal jakt och miljöförstöring blir kubakrokodiler inte så gamla nu för tiden.
Hot mot kubakrokodilen
Kubakrokodilen är en av världens mest utrotningshotade krokodilarter. De främsta hoten är miljöförstöring och illegal jakt. Även om krokodilen inte jagas så hårt nu som den gjorde för några tiotals år sedan, dödas den fortfarande av misstag för att man blandar ihop den med den amerikanska krokodilen som lever i samma områden. Ytterligare ett hot mot kubakrokodilen är att den parar sig med den amerikanska krokodilen, som också finns i framför allt Zapataträsken. Ungarna som är en blandning av två olika arter, blir så kallade hybrider. Detta gör att det finns färre och färre renrasiga kubakrokodiler kvar. I det andra området där kubakrokodiler finns, Lanierträsket på ön Isla de la Juventad, är dessa fina krokodiler hotade på ett annat sätt. Här har kajmaner (ett annat slags krokodildjur) slagit sig ned och de är ett stort hot mot nykläckta krokodilungar. Eftersom populationen av kubakrokodiler är så liten i Lanierträsket, så är det faktum att kajmanerna äter upp krokodilungarna, ett ödesdigert hot. I dagsläget verkar uppfödning i djurparker och på andra uppfödningsstationer vara kubakrokodilens enda räddning. I djurparker jobbar man med att föda upp renrasiga kubakrokodiler, som så småningom ska tillbaka till naturen igen - när vi kan lova djuren en säker natur att leva i.
