Guanacon är Sydamerikas enda vilda lamadjur och lever i 20-25 år. Pälsen skyddar mot bergstrakternas klimat och är mycket tjock: först ett lager med grovt skyddshår, därefter ett mjukt underhår. Om guanacon blir trängd spottar den; loskan består av halvsmält maginnehåll.
Namnet Guanaco (huanaco) kommer från det Sydamerikanska språket Quechua och den är känd för att vara intelligent, lättlärd och nyfiken. Guanacon tillhör familjen lamadjur. Andra medlemmar i den familjen är arterna lama, alpacka och vicuña. Lamor och alpackor är från början domesticerade från (djur som man medvetet avlat på så att de blir tamdjur) guanacon och speciellt alpackan är framavlad för dess fina ull och därför är den mycket hårigare än de andra släktingarna i lamafamiljen. Guanacon är det enda vilda lamadjuret i Sydamerika och den lever ungefär i 20-25 år.
Guanacon har som laman dubbel päls med grovt skyddshår och mjukt underhår, som oftare är finare och mycket dyrare än alpackans päls. Färgen varierar väldigt lite från ljus brunt till mörk kanel och skiftar till vitt på undersidan. Den tjocka pälsen är bra skydd mot väder och vind i de sydamerikanska bergstrakterna.
Guanacos har grå ansikten och små raka öron. De är imponerande med deras stora alerta bruna ögon, strömlinjeformade kropp och sin energiska gång. I naturen lever de i små hjordar med en ledarhane, flera honor och deras ungar i olika åldrar. Om fara hotar, varnar hanen flocken genom att fnysa och då flyr alla snabbt. Guanacon kan springa i 56 km/timmen. Denna egenskap är viktig för deras överlevnad. Guanacon är också passgångare vilket innebär att den flyttar benen på samma sida samtidigt när den rör sig.
Guanacon är för det mesta ett fredligt djur men om de blir trängda spottar de halvsmält maginnehåll på inkräktaren. Det är inte en trevlig upplevelse att bli träffad av loskan. De kommunicerar genom öronhållning, kroppsspråk, spottning och hummande ljud.
Guanacon är drygt 1m i mankhöjd och väger c:a 90kg. I djurparken äter den gräs, hö, blad och kraftfoder.
Parning
Under parningssäsongen som pågår mellan november till februari blir hanarna aggressiva och slåss gärna med varandra om honorna. Guanacon har på samma sätt som laman, alpackan, och vicuñan, tjockare skinn i nacken som anpassats till att skydda djuret under deras slagsmål, då hanarna kan bita varandra rejält. Guanacohonan föder en ensam kalv efter 11 månaders (350 dagar) dräktighet. Kalven väger omkring 10 kg då den föds. Efter 6 månader är den självständig från sin mor. De unga guanacokalvarna kallas för "chuléngo(s)" i Sydamerika.
Det kraftiga nackskinnet använder bolivianerna för att tillverka skor av. Efter en lång tids bearbetning, blir skinnet väldigt hårt. Om inte detta görs på rätt sätt kan skinnet suga åt sig små mängder med vatten och bli mycket hala.
Guanacon är vanlig i Sydamerika, Bolivia, Peru, Equador, Chile och Argentina och där lever de i torra, ofta kalla bergsområden. Det största antalet finns i regionen Pantagonien i Chile och Argentina på platser som Torres del Paine Nationalpark.
