Manvargen tillhör hunddjuren, men står varken vargar eller rävar speciellt nära, utan bildar ett helt eget släkte (Crysocyon). Manvargar lever naturligt i centrala och östra Sydamerika på grässlätter och i buskskog. De är utrotningshotade och Parken Zoo deltar i bevarandeprojekt på arten.
Ingår i EEP
Allmänt
Manvargen har fått sitt namn av att den har ett parti långt, svart hår över ryggen. Denna "man" kan resas ungefär som raggen på en hund.
Manvargens långa ben är en anpassning till Sydamerikas grässlätter och tillåter den att ha utsikt över den höga vegetationen. Trots de styltliknande benen kan manvargen inte springa särskilt fort. Den jagar istället sina bytesdjur, mindre däggdjur såsom kaniner, bältor och smågnagare, genom att smyga sig på dem. De äter också fisk och är duktiga på att jaga amfibier såsom grodor. Med de ovanligt stora öronen kan manvargen höra sig till var bytesdjuret rör sig i det höga gräset. Därpå gör vargen en snabb attack och fångar det utan att ens ha sett det.
Manvargen är alläätare och en av de viktigaste födoresurserna utgörs av en gul frukt - vargfrukt eller lobiera. Ute i naturen lever manvargar i symbios med växter som de äter, då de sprider frön från växter samt ofta bajsar på bladskärarmyrornas bon. Bladskärarmyrorna använder dyngan för att gödsla sina svampodlingar. Myrorna plockar också ut fröna som finns i bajset och lägger dem i "avskrädeshögar" utanför sina bon. Detta ökar karkant groddbarheten hos fröna och växterna är beroende av denna behandling för att kunna gro.
Familjeliv
Manvargen är det minst sociala av alla hunddjur. Hane och hona kan dela revir, men dessa vargar vill inte leva i större flockar. De bildar heller inte flockar vid jakt såsom andra hunddjur gör. En hona är dräktig i drygt ter månader och sedan föder hon 2-5 valpar i en lya som hon gjort i ordning. Ungarna föds blinda och öpnar ögonen när de är nio dygn gamla. Ungarna diar sin mamma i 4-5 månader och pappan tar ingen del i ungarnas uppväxt. Efter ca. ett år kör mamman iväg sina ungar och de får klara sig själva. De unga djuren blir könsmogna vid 2-3 års ålder. En manvarg kan leva i 13-14 år.

Hot mot manvargen
Manvargens naturliga utbredningsområde krymper i samma takt som slättlandskapet odlas upp och hjordarna av tamboskap växer. Manvargen är skyddad av lag i Brasilien och vissa delar av Argentina, men på andra håll jagas den som skadedjur på grund av missuppfattningar och mytbildningar. Man har bland annat jagat den för ögonens skull som man tror ger tur och lycka. De blir ofta dödade av tamhundar som är mycket större och mer aggressiva. Tamhundar sprider dessutom sjukdomar till manvargarna som varit förödande för stora delar av populationen. Man beräknar att det finns mellan 2-3000 individer kvar i naturen.
Parken Zoo och manvargen
Parken Zoo deltar i bevarndeprojekt på manvargar. Vi bedriver också forskning som syftar till att öka reproduktionen samt välbefinnandet för djuren.

Chrysocyon brachyurus
Höjd:70-90 cm
Vikt: 20-35 kg
Föda: Frukt, växter, mindre däggdjur, fisk, amfibier
Dräktighet: Drygt 3 månader
Antal ungar: 2-5 st
Livslängd: 13-14 år
Biotop: Grässlätter och buskskog
Utbredning: Centrala och östra Sydamerika