Pallaskatten har längst päls bland alla vildkatter och kan leva på upp till 4800 meters höjd, en bergsinvånare med kraftig kropp och korta, stadiga ben. Den är anpassad till kallt klimat och hittar boplatser på klippor eller i gamla gryt. Pallaskatten jagas främst för sin päls.

Ingår i EEP

Pallaskatten är en liten katt som ursprungligen lever i bergstrakterna i Centralasien som Mongoliet, Iran, Kina, Ryssland, Tibet och Kazakstan. Den lever mest i steniga bergsmiljöer, men man kan också hitta den på grässlätter. De kan leva på upp till 4800 meters höjd i mycket kärvt och kallt klimat. Den tycker om att ligga och spana från utskjutande klippor och använder sig av hålor som bildas mellan stenar. De kan också överta gamla gryt från grävlingar och harar.

Pallaskatten kallas också för manul och är stor som en vanlig huskatt. Förr i tiden trodde man att perserkatten härstammade från pallaskatten eftersom de båda har platt ansikte. Så är dock inte fallet, utan pallaskatten är en vildkatt. Den är anpassad att leva i mycket kallt klimat och har en kraftig kropp, korta stadiga ben, små öron och tjock, lång päls för att klara kylan i de asiatiska bergen. Pälsen är den längsta bland alla vilda katter.

Pallaskatten jagar genom att smyga på sina byten, precis som de flesta katter. De kan också ligga i bakhåll vid mus- och kaninhål och ibland fiskar de upp bytesdjur med tassarna.

Läs en komplett djurbeskrivning