Pallaskatten har längst päls bland alla vildkatter och kan leva på upp till 4800 meters höjd, en bergsinvånare med kraftig kropp och korta, stadiga ben. Den är anpassad till kallt klimat och hittar boplatser på klippor eller i gamla gryt. Pallaskatten jagas främst för sin päls.
Ingår i EEP
Pallaskatten är en liten katt som ursprungligen lever i bergstrakterna i Centralasien som Mongoliet, Iran, Kina, Ryssland, Tibet och Kazakstan. Den lever mest i steniga bergsmiljöer, men man kan också hitta den på grässlätter. De kan leva på upp till 4800 meters höjd i mycket kärvt och kallt klimat. Den tycker om att ligga och spana från utskjutande klippor och använder sig av hålor som bildas mellan stenar. De kan också överta gamla gryt från grävlingar och harar.
Pallaskatten kallas också för manul och är stor som en vanlig huskatt. Förr i tiden trodde man att perserkatten härstammade från pallaskatten eftersom de båda har platt ansikte. Så är dock inte fallet, utan pallaskatten är en vildkatt. Den är anpassad att leva i mycket kallt klimat och har en kraftig kropp, korta stadiga ben, små öron och tjock, lång päls för att klara kylan i de asiatiska bergen. Pälsen är den längsta bland alla vilda katter.
Pallaskatten jagar genom att smyga på sina byten, precis som de flesta katter. De kan också ligga i bakhåll vid mus- och kaninhål och ibland fiskar de upp bytesdjur med tassarna.
En pallaskatt blir könsmogen vid ett års ålder. Parning sker i januari-februari och honan är dräktig i drygt tre månader. Därefter föds en kull ungar i en bohåla.
Pallaskatten är hotad beroende på att människan jagat den för pälsens skull. Den har också lidit mycket av att människan förgiftat harar i dess utbredningsområde. Man anser att hararna konkurrerar med tamboskapen om betet, och därför försöker man få bort dem med gift. Giftet förgiftar inte bara harar, utan också pallaskatter som äter harar. Dessutom försvinner deras viktigaste bytesdjur.
Parken Zoo deltar i det bevarandeprojekt som bedrivs i europeiska djurparker på pallaskatt och medverkar även i ett unikt forskningsprojekt som syftar till att ta reda på hur man ska inreda i djurparkers anläggningar för att få maximal avelsframgång. Det är avgörande för bevarandearbetet både att få ungar, men lika viktigt är att mamman tar hand om sina ungar och uppfostrar dem så naturligt som möjligt. Det är mycket viktigt för hur djuren klarar en utsättning i naturen så småningom. Läs mer om forskningsprojektet här: Forskning på pallaskatt
Stöd gärna vårt arbete med forskning på pallaskatterna, plusgiro: 27 09 70-7. Märk ditt bidrag "Pallaskatt".
Pallaskatterna tackar för ditt bidrag!
