Vithandad gibbon är en fingerfärdig klättrare med ordentliga armmuskler som tar sig fram snabbast uppe i träden. Väl nere på marken går de på bakbenen med upplyftade armar.
Ute i världen lever gibbonerna huvudsakligen i nationalparker i Thailand och på Java. De senaste åren har skogsskövlingen varit största hotet mot den vithandade gibbonen; omkring 80 procent av beståndet beräknas ha försvunnit på 30 år.
Den vithandade gibbonen eller laren (Hylobates lar) utgör en av nio-elva arter av gibbon. Alla lever på fastlandet och öarna i Sydostasien och är nära släkt med människoaporna- schimpansen, gorillan och orangutangen. Att antalet gibbonarter är så stort beror på återkommande perioder av isolering under den förhistoriska perioden pleistocen som pågick från 1,81 miljoner år sedan till ungefär 11 500 år sedan. När grupper av apor var isolerade, utvecklade de vissa egenskaper som sedan gjorde att de olika grupperna skiljde sig allt mer från varandra och blev egna arter. Idag lever de flesta arterna åtskilda av hav och floder.
De förflyttar sig skickligast i träden av de människoliknande aporna och med hjälp av endast armarna och händerna. Armarna är extremt långa, händerna är smala med långa starka fingrar och benen är korta. I det fria rör de sig nästan aldrig nere på marken, men när de gör detta förflyttar de sig på enbart bakbenen och bär de långa armarna lyfta.
De gibboner som finns på Parken Zoo idag har blivit 35 år gamla, trots att artens genomsnittsålder är högst 30 år.
De olika gibbonarterna och ibland könen inom en art skiljs åt genom färger och färgteckningar. Flera av arterna är idag hotade och ingår i uppfödningsprojekt.
DEN VITHANDADE GIBBONENS UTBREDNING
Skogarna i Burma, Thailand, Malaysia, på Sumatra och Java. Den vithandade gibbonen liksom de andra gibbonarterna har minskat kraftigt inom hela sitt utbredningsområde. I naturen finns den kvar huvudsakligen i nationalparker som Khao Yai i Thailand och Udjung Kulong på Java.
ORSAKER TILL TILLBAKAGÅNGEN
Då gibboner lever hela livet uppe i träden, får all sin föda där och skydd mot dåligt väder och rovdjur, är de helt beroende av skogen för sin överlevnad. Skogsskövlingen av oljepalmsplantagen är därför det största hotet mot alla de många gibbonarterna. 1975 uppskattades antalet gibboner till 4 miljoner. Med den takt som skogarna huggits ned sedan dess, har antalet troligen minskat med över 80% fram till idag.
